Om den nakna sanningen ska fram så känner jag mig en aningen stressad och ångerladdad inför sommaren. Jag verkligen hatar min nya kropp som man fick med på köpet när Milton anlände. Men eftersom den bara är här på låns så ska den snart lämnas tillbaka.
Visst extra kilona kan jag leva med det är inte det som är så farligt. Utan det är säcken som har lämnats kvar mitt på kroppen.
Ja jag vet, det är inte så konstigt att man får en deg som mage när man har haft sitt lilla underverk där inne och magen har töjts ut en hel del. Men denna gången är det hemskt. Navlen har bytt plats och hamnat nere vid bikini-linjen. Och igår upptäckte jag att rumpan har hamnat i knävecken. Okej lite överdrivet men ni förstår!?...
Så nu tänkte jag göra något åt detta I-lands problem för min del. Jag går flitigt mina morgonpromenader när jag lämnar dotter på dagis. Men maten, snackset och de övriga onyttigheterna de finns kvar. Så det ska det med ta tags i.
Unna mig gott enbart på helgerna, för man kan ej sluta leva och ät gott helt.
Oavsett hur man ser ut om man är liten eller stor. Tjock eller smal. Kort eller lång. Så ska man trivas med sig själv och självförtroendet ska finns där.
För MIN del så är allt det där långt under ytan ska ni veta oavsett hur det ser ut utåt.
För er som tänker nu både det ena och det andra ska bara veta att det är JAG som ska må bra. Det är JAG som ska kunna glädjas åt min kurviga, vackra kvinnokropp!!
Utan att jämföra sig med andra!
Bra skrivet! Känner likadant, men ibland får ja dåligt samvete för att man mår så dåligt över sin kropp eftersom man har fått två underbara mirakel som ALLA påpekar oxå om man säger att man inte trivs me sej själv...önskar att de va så enkelt att tänka så o sen va nöjd!
SvaraRaderaSjälv ska ja ta tag i min kropp på månda nu efter att ja äntligen haft min sista tenta för oavsett hur de går tänker ja inte börja plugga sen i maj!
Köpte en våg idag, men den funkade inte...likabra de kanske för skulle nog bli käckt av resultatet nu innan tentan, tror de rör sej om 30kg som ska väck innan operation blir aktuellt...
Får promenixa tills nån da!
Lycka till!
Kram.
Sabina det är som du säger... det är DU själv som ska må bra. Skit fullständigt i vad andra tycker och tänker.... men ta det lugnt så du inte springer in i väggen.
SvaraRaderaJag ska oxå ta tag i min vikt... så småningom!! =0) (Mina knän och fötter vill att jag skulle ha börjat redan igår om de hade fått bestämma) ;0)
Gu* vad skönt att det är fler som håller med mig angående vikt och välmående. Vi kanske kan följas åt? Peppra varann!!
SvaraRaderaKram på er och tack för att ni läser min sida
Jag håller med dig till 100 %.
SvaraRaderaLänge har jag blivit ledsen när jag sett mig naken i spegeln, inget är sig likt och saker och ting har bytt plats.
Även om många sagt till mig att jag är fin och inte behöver gå ner i vikt osv så får man inte in det i skallen om man inte själv trivs.
Det som iaf hjälpt mig att gå ner något kilo av babyvikten och är promenader. Skaffa en stegräknare (jag har en i mobilen) och försök att gå de där 10 000 stegen om dagen. Det gör underverk och det bästa är att den räknar stegen till tvättstugan, ut i köket och allt spring med barnen :)
Det som hjälpte mig att få tillbaka formen en aning (hatar att träna) var att vi körde LCHF dieten några veckor. Nu kör jag bara det när jag känner för det.
Jag har dragit ner på godis och skräpmaten och jag har inte sett några faktiska resultat förrän i dag.
Skulle köpa min brudklänning i dag och ville bara testa den en gång till. Första gången i november fick jag knappt på mig den och nu satt den löst och hängde på mig.
Så sluta stirra på vågen som jag gjort varje dag för det händer saker utan att man märker det!
Lycka till!
Försök att hitta en livsstil som du triv med. Oftast blir man bara förvirrad av alla dieter som finns. Och man har oftast inte "tid" att vänta på resultatet. Man måste försöka slappna av och kämpa imot paniken som går en över huvudet. Om man vill behålla vikten när man väl gått ner så måste man låta det ta sin tid. Det viktigaste är nog att man rör på sig mer än de kalorier man stoppar i sig. Håller med Sandra, stegräknare är toppen! Man blir mer peppad och kanske tar man en extra promenad när man bara ser att man gått 9000 steg en dag. Det är bara att kämpa på gumman, du kommer klara det, har jag gjort det som gick upp 30 kilo så gör du det! Men kom i håg, det tar tid för både kropp och hjärna innan man är där man vill. Blir bara värre om du stressar på det.
SvaraRaderaKämpa på och lycka till!