Jag kan inte mer än le samtidigt som det tåras för fullt i ögonen. Att få gå igenom en förlossning är det häftigaste, mäktigaste och starkaste jag någonsin har upplevt. Och jag hoppas innerligt att jag få uppleva det fler gånger!
Jag är inte färdig på den fronten än känner jag. Jag vet inte just nu hur många fler barn jag vill ha men minst två till. Många som hoppar till nu? Haha... Ja tänka sig hur man kan ändra på sig. När jag gick på gymnasiet skrämde egna barn mig och jag ville verkligen inte ha några. Och nu kan jag inte få nog av dom.
Jag har bara ett "litet" problem, jag gillar absolut inte att vara gravid. Föda är näst intill inga bekymmer för mig, då båda barnen är födda med enbart ytterst lite lustgas. Men min kropp vill inte riktigt bära en liten bebis utan komplikationer. Förlossningen med Nellie startade i v.25 och graviditeten med Milton krånglade från dag 1 mer eller mindre. Men sen gick jag över 18 respektive 15 dagar med underverken.
Fast det avskräcker mig inte för det, fler barn kommer det att bli. Underbara barn. 
Någon timme innan sonen visade sig för världen.
Buuuh.... jag får rysningar! Snart är jag där! HJÄÄÄÄLP! :-D
SvaraRadera