Funderingar

Det är så mycket som snurrar i skallen just nu så jag vet knappt vart man ska börja. Det är en del saker som är för privat för att skriva här och en del saker som vissa inte har med att göra.

Milton har som sagt fått en dagisplats på sin systers dagis fr.o.m mitten av februari. Men nu känner jag att efter sommaren känns bättre eller mer rätt. Men vågar jag nu säga upp hans plats på tanke på platskaoset som råder i vår lilla by? Samhället har nu blivit så stort att förskolorna inte hänger med och kan erbjuda platser till alla barn. Det brukar alltid bli bättre till höstterminen men det blir ju inte mindre barn för det. Så jag/vi funderar och funderar på den biten just nu.

Något annat är att när jag kommer tillbaka till jobbet så ska jag inte jobba heltid. Det finns inget behov av att jag gör det, vi klara oss gott och väl ändå. Men hur är det nu igen? Måste man fylla upp med sina mammadagar för att behålla sin fulla SGI? För vabba kommer man garanterat gör så småningom och sjuk lär man bli någon gång framöver med.

Lilleman fyller 1 år om tre veckor ungefär och måste man ha släktkalas då? Såklart man vill uppvakta sitt barn men jag känner verkligen inte för att bjuda hem folk och låtsas vara trevlig mot hälften. "Får" man bjuda en del och utesluta vissa nära släktingar? Visst gör vi precis som vi vill men det är alltid intressant att höra andras tankar.

Då jag har helt har sagt upp kontakten med en viss nära släkting kommer julen inte bli sig lik i år. Hur kommer barnen, Nellie, reagera trots den lilla förklaringen hon har fått? Hon är en mycket klok liten tjej med benämningen på liten, så kommer hon fråga och undra varför inte ****** få komma.

Då vi snart inte kommer ha samma adress längre vill jag bara bort nu, helst imorgon, för att komma på fötter fast det kanske inte är det rätta ordet. Men att börja om och pusta ut!