Badskoj

Igår var det bad med grannen och alla kidsen. Det var jätte-skoj med lite folk och mycket bad. Fram tills vi skulle duscha och åka hem.
Nellie hade tagit av sig och börjat duscha medan Milton stod bredvid mig och jag skulle strax ta av honom. Böjde mig ner för att plocka fram handdukarna under vagnen. Poff så var lilleman borta på en mille-sekund! Känner hur paniken börja komma, fort också, och letar först i omklädningsrummen. Ropar och ropar, ingen Milton. Säger till tjejen som duschar jämte Nellie att lillebror är borta och behöver inte säga så mycket mer utan hon nickar. Rusar ut till badet och möter ett gäng 17åriga killar det första jag gör och frågar om de har sett en liten ljus kille i blågröna badbyxor. Vilket de inte har men börjar snabbt hjälpa mig att leta efter honom. Jag rusar vidare till badvakten som inte är mycket äldre och ber om hjälp. Ser hur nervös han blir och springer efter sina kollegor som ropar högt att det är en liten pojke (plus min beskrivning) som är borta. Halva badet involvera sig men ingen Milton syns till! I mina ögon ser ALLA barn likadana ut just då. Tittar mot den lilla rutchkanan en gång till och då, i slow motion, ser jag sonen som åker ner i vattnet och har superskoj.
Mitt hjärta stannade för en sekund, dessa 7-8 minuterna var nog de längsta minuterna i hela mitt liv!!