Det är lördagskväll, barnen sover, och jag halvligger i soffan med datorn i knät och dricker påskmust. Hur uttråkad kan man egentligen bli?
I brist på annat tänkte jag innan på hur livet skulle ha sett ut om man hade valt en annan väg innan man fick barn m.m.
Vid vissa tillfällen önskar jag att jag hade valt den andra vägen (när barnen är på sitt bästa reta-mamma-humör) men sen ser jag på dom igen med andra ögon och önskar inget annat.
Det här med yrken, undra vad man hade gjort om man inte gjorde det man gjorde idag? Jag har absolut inte den blekaste, kan inte ens föreställa mig vad jag skulle ha gjort istället. Jag trivs bra med mitt jobb fast jag känner tyvärr att kroppen börja ta stryk nu.
Vännerna. Om man hade fortsatt träffa sina barndomsvänner som man höll ihop med i vått och torrt under hela sin uppväxt plus de senare åren. Om vårt stora "gäng" fortfarande hade träffats? Eller om man hade fortsatt träffa de nyfunna vännerna som ligger än varmt om hjärtat?
Tiden kan man aldrig dra tillbaka, det har jag lärt mig genom åren, men man kan se tillbaka på det som har varit och undra hur allt hade blivit om man hade valt den andra vägen...
Just nu undrar jag hur den vägen hade sett ut...?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar