När lilleman är orolig och inte kommer till ro, kryper jag så gärna ner brevid honom. Det är supertrångt, jag ligger halvt på sidan med stålramen i ryggen, funderar varje gång på hur jag ska ta mig upp från ställningen jag ligger i. Men ändå så är det underbart att få höra när ens barn somnar in och försvinner till drömmarnas land.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar