Nu ska här övas på att cykla utan stödhjul!
Jag fick min dagliga motion ialla fall :-)

Brandövning

På skolan idag var det dags för eleverna att lära sig att hantera olika bränder.
Så jag och kollegan bjöd in oss själva och var med en sväng.

Cykelligan

Det mekas och pillas med cyklarna hemma på gården.

Och självklart raceas det.

Skönt att kunna vara ute ett par timmar efter dagis idag.

Min kamp

Jag ger och ger och ger hela dagarna.
I mitt jobb, till mina barn, till alla andra som är beroende av mig osv. Jag klagar oftast inte på något och försöker alltid hålla god min utåt.

Oavsett vilka problem jag stöter på så lyckas jag alltid ta mig ur dom. Jag klarar att byta däck på bilen, borra i väggen, renovera mitt hem, sätta ihop möbler/ studsmattor/ gräsklippare etc.
Jag är en ensamstående mamma till en hyperaktiv liten kille och till en trotsig, tjurande tjej som båda kräver sitt på olika sätt.

Jag går upp i ottan, lämnar barnen på dagis, jobbar 8h med ett hårt fysiskt arbete, hämtar på dagis, sköter hemmet och allt annat som hör till, tränar och försöker tillfredsställa alla runt omkring mig utan ett klagomål.

MEN......
Jag blir gång på gång besviken och sårad av min omgivning, men har tyvärr vant mig vid det. Jag har levt så i hela mitt liv och det är absolut inget nytt för mig, fast jag vet att det inte ska vara så. Jag litar aldrig på folk fullt ut och börjar även se detta i mina barn.
Jag hatar att få kämpa för att ekonomin ska gå runt. Jag hatar att jag alltid måste dra runt hela karusellen själv. Jag är ledsen, arg och oerhörd besviken på att det inte är många i barnens familj som finns där för dom. Inklusive deras närmsta släkting.
Det gör så fruktansvärt ont i mig när de frågar och frågar efter "någon" som inte finns där för dom till fullo. Att jag med mitt snart tomma samvete måste gå och lägga mig med en liten lögn varje kväll för någon annans skull.

Jag lever och lär så gott jag bara kan och jag gör mitt yttersta för mina barn. Men varje dag är en kamp och det börjar bli förbannat tråkigt att styra skeppet själv...

Nedräkning

Nu är det inte många dagar kvar tills vi lyfter till värmen i Turkiet.
Exakt 13 dagar kvar!

Lilla listan

Gillar:

* Att helgen alldeles strax är här.
* Att jag INTE ska jobba i helgen.
* Min träning!
* Färdiga matlådor i frysen. (kommit in i en period där jag hatar att laga mat)
* Att julen närmar sig med stormsteg.

No, No:

* Att inte "nån" tar sitt ansvar och hjälper till med kidsen.
* Att jag alltid och åter alltid måste styra och ställa med ALLT själv.
* Denna förbenade blåst som aldrig sticker här ifrån.
* Att jag inte kan komma på vad jag exakt vill jobba med.
* Att jag aldrig får vara för mig själv....

Newbody

Lillebrorsan är i farten igen, och hans snälla syster sponsrar som vanligt.
Denna gången säljer han (klassen) strumpor och underkläder från Newbody. Jag har själv aldrig testat plaggen men jag vet andra som inte kan leva utan deras strumpor.
150 kr/st kostar alla paketen och klassen får 37 kr från varje. Så en liten slant ska de nog få ihop.

Nån som vill beställa något går det bra fram till början av oktober!

Spring i benen

Torsdag= gympadags.
Idag var vi poliser som jagade tjuvar, hästar som galloperade och vi hade katter som gick över våra ryggar.

Nöjdast

Nu jäklar ska det tightas till!

Vad nöjd jag är över att ha kommit igång med träningen igen.
Idag körde jag ännu ett stenhårt pass på gymmet, på skolan där jag jobbar.
I like the burning feeling i kroppen man känner efteråt. Det jobbigaste är väl att pussla och trixa med barnvakt varje gång man ska ut och förbränna.
Men, skam den som ger sig!

AVICII - Fade Into Darkness

Den här låten är ju bara så mycket party! My kind of "gå igång" på ialla fall. De lurviga börjar skaka och fötterna börjar direkt röra på sig ;-)