Som det brukar heta. Och det är precis vad det gör.
Milton han ligger och kämpar på golvet med att nå leksaken hans elaka mamma har lagt framför honom. Han blir lite smått arg och kämpar och kämpar. Rumpan åker upp och ner och fötterna sprattlar som en galen liten fisk. Men på något mycket märkligt sett så når han snigeln tillslut. Och fråga mig ej hur?....
Men sen kommer han upp på benen och blir överlycklig för att stå är det bästa han vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar