Idag var det dags för passtagning nr två.
Sist vi var hos polisen och skulle göra pass till Milton så fanns han ej med i datorn ännu. (Vi hade slarvat med att inte skicka in papperna i tid) Så idag gjorde vi ett nytt försök, tre veckor senare, och han finns fortfarande inte med! Vansinne blir jag då på den stackars tanten bakom luckan. Hon lugnar ner mig med att jag kan åka bort till skatteverket och hämta ett personbevis så skulle hon ordna det. Stressar bort dit och det är ca. sjutton ej svensktalande människor framför mig som gastar och skriker på varann. Klockan tickar och jag blir ännu mer irriterad. En mycket snäll själ ropar lite halvtyst att hon kan hjälpa mig (före de andra) och mycket märkligt så finns sonen med i "deras" system sen en vecka tillbaks, grrr...
Tillbaka till polishuset och inväntar på min tur, igen. Kortet tas och Milton har lyckats charma halv personalstyrkan. Jag betalar glatt och ska precis gå där ifrån och tittar till på skärmen där hans pass visas. Då står det bara hans ena efternamn där och min ilska börjar koka upp igen! Den snygga, trevlige mannen bakom luckan säger att han kan fixa det och att jag kan gå.
Tack för det du fantastiske man!!
Passet blev gjort idag ialla fall och vi kan snart resa i lugn och ro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar