söndag 12 september 2010

I´m back

Har ni saknat mig? Haha, skojar bara.
Jag har varken haft lust, tid eller ork att uppdatera. Illa, illa men det ska det bli ändring på minsann!

De senaste dagarna har jag:
*träffat darling
*bestämt mig för att börja jobba en dag i veckan fr.o.m oktober
*premiär startat barn gymnastiken som jag är ledare för
*gått ner i vikt!
*börjat göra stora planer för familjen
*jobbat på husvagns-mässan
*fått roliga och spännande besked...

tisdag 7 september 2010

Blå? Javisst!

Milton tyckte att det var intressant på tv:n i morse.
Han var tydligen road för han satt blickstilla i en evighet. Sen kom den "röda tanten" och tjatade då stack han.
Det var en liten mini-debatt mellan de röda och de blå partierna på nyhetsmorgon.

Det händer grejer

Ikväll är det cirkus på vår idrottsplats i samhället.
Men jag och Nellie har redan sett föreställningen tidigare i år, så vi ska inte gå.

måndag 6 september 2010

103 dagar kvar

Det börjar bli dags att tänka på årets julkort snart.
Drygt 3 månader kvar tills julen är här och längtan börjar gro hos mig.
För den här julen kommer bli mycket speciell och magisk.
Förra årets kort

Nu var det gjort

Idag tidigt i morse var jag inne och opererade bort min "plutt" jag hade på ögonlocket. Själva ingreppet tog circus 7 min sen var det klart. Kändes inget, märktes inget men jag höll på att svimma och spy flera gånger.
"-Går det bra?" frågade syster.
"-Mm..." svarade jag.
"-Säkert?"
"-Nä, jag mår lite illa"
"-Du är nämligen kritvit i ansiktet" sa syster lite försiktigt och badde mig i pannan med en kall handduk.

Där fick man för man skulle visa att ett ytte-pytte litet ingrepp inte var något. Jag föder hellre barn, flera på raken, en att skära bort små leverfläckar eller dra ut tänder. Var ju likadant då när tanden skulle bort. Gillar inte när man inte ser vad dom gör eller har någon större kontroll över saker och ting.
Men allt gick bra och jag känner absolut ingenting. Förrutom tejpen som klias och är i vägen.

lördag 4 september 2010

9 månader

Idag är det bara tre månader kvar tills Milton fyller 1 år! Stora killen som förgyller sina föräldrar i deras vardag.*Nu har han 7 tänder

*Klättrar på allt han kan

*Släpper taget så han står själv

*Säger mamma och tack

*Äter nästan bara vår mat. Gillar inte burkmat

*Pekar på lampan om man frågar var den är

*Skakar på huvudet som betyder nej

*Börjat leka ihop med sin syster och med leksaker

*Dansar mycket och ofta till all slags musik. Reklam på tv:n eller någon som nynnar

*Ger igen på Nellie när han blir arg, genom att dra henne i håret

Playday

"-Mamma, vi har precis gift oss. Eller hur Livam?"

Igår var vi hos Camilla och smågrabbarna. Efter att Milla åkte till vårdcentralen med Liam som hade lagt hela handen på plattan och brännskadat sig. Och jag lekt, matat och passat upp på tre snoriga barn. Var allt frid och fröjd för ett tag. Liam skiner alltid upp som en sol så fort han hör Nellies namn och ännu mer när de träffas, glömde bort sin onda hand och de lekte på. Men han var nog inte riktigt med på noterna när Nellie frågade honom om de inte kunde gifta sig. (tror lilla damen blivit inspirerad av bröllopet vi nyss var på) Utan han traskade på brevid henne hand i hand och svarade "Aaa" på allt Nellie frågade eller pratade om. Livam som hon förresten säger till honom.

Är det förbjudet i Sverige med tvångs giftemål? :-)

torsdag 2 september 2010

För många?

Milton några timmar gammal.


Kan man någonsin få för många barn? Jag tror faktiskt inte det. Nu när många har eller ska få sina bebisar blir jag galet sugen efter fler. Såklart lilleman ska bli storebror om något/några år.

Nr. 2

Idag tittade Alex lillebror ut.
Tidigt imorse fick äntligen mamma Angélica och pappa Andreas träffa sitt andra lilla underverk.
Grattis igen till prinsen!

onsdag 1 september 2010

Hemligheter

Det finns så mycket jag vill skriva om, både roliga och tråkiga nyheter.
Men det går inte... Det är för privat, för mycket att försöka ta in.
Speciellt det sistnämnda som snurrar runt i skallen och som fortfarande är näst intill overkligt. Nästan sånt som man bara ser på film och inte finns i ens egna lilla värld.
Hela livet vänds uppochner och ingenting stämmer längre.

Det är inget allvarligt som har hänt. Ingen som har eller ska lämna jordelivet. Ingen som har blivit sjuk eller dylikt.
"Bara" en fruktansvärd och overklig vändning i mitt och min familjs liv...