I mitt förra inlägg så fick jag en mycket trevlig kommentar. Att en sådan liten sak kan göra en glad. Lycka till *a* med det du kommer fram till!!

Nellie och hennes far åkte i väg en sväng innan (kors i taket) så jag kunde vila en sväng. Men då självklart kom jag på femton saker jag var "tvungen" att göra just då. Så så gick det med den vilan...

Varje gång jag ligger ner i soffan eller sängen så kommer hon alltid och frågar: "Mamma ont nu?..." Och ska hämta en filt och pyssla om än. Att man kan vara så förstående vid 2½ års ålder tycker jag är himla fascinerande. (Ens inte "vissa" vuxna har förståelse)

Ikväll blev det att vi gynnade den lokala pizzerian. Latmat=gotti gotti. Nellie har fått försmak för feffaronis.